utseende

Har tänkt på en sak. Att helt utan att man tänker på det så dömmer man folk efter deras utseende. All the time. Även om du tänker: Neej inte jag, så gör du nog det ändå. Tänk om bara ens insida syntes, jag menar om alla skulle kunna se varandras önskningar och rädslor. Hur hade man betett sig mot alla då? Eller om alla såg ut som genomskinliga plastbollar , så att man såg in i den personen...

Se bara hur många ungdommar idag som mår dåligt för att de tror att de inte ser tillräckligt bra ut! Jag är inte en av dem, men visst jag har klagat på mitt utseende. Men jag bryr mig inte egentligen, tycker någon att jag är ful så får dom väl för fan blunda.
Jag blir så förbannat trött på verkligheten ibland. Men så tycker väl alla någon gång.

"Jag har gått i dina fotspår hela dan, till Hagnesta Hill"


Böcker och musik är nog det bästa som finns när omvärlden bara stör.
Just nu läser jag: "Lilla stjärna" av John Ajvide Lindqvist och "Övergivna" av Michael Grant.
Just nu lyssnar jag på: Kent! Hittade två skivor med Kent hemma som jag spelar sönder! 
Låtarna jag gillar mest är Beskyddaren, Stoppa mig Juni (lilla ego), Sundance kid och Pärlor.
Det är ganska mycket i skolan just nu, vi jobbar med ett projekt som handlar om "drömyrket". Jag blir så trött på allt framtidssnack. 
Men det är väl inget man kommer undan direkt. På fredag är det No-prov har pluggat ganska mycket men jag ska ändå plugga lite mer nu.


Misstag gör dig inte dålig.

Hej allihopa!
Idag är det tredje advent (till er som missat det) och jag känner inte för att göra någonting idag, läsa lite, fota - det vanliga för söndagar. Jag har mycket bilder på datorn nu som jag vill visa er, de kommer idag och kanske nästa vecka.
Jag har funderat lite på att om man vill bli bra på något så måste man kämpa! Man ska inte ge upp drömmar som man har. Om jag vill bli foto-proffs så klart att jag kan bli det! Bara jag går in för det. Jag blir ofta arg när jag inte lyckas ta någon sådär jättebra bild, men sen kommer jag på att man hela tiden kommer att möta hinder, hela livet kommer att se ut som ett höjdhopp- Man kommer över eller inte. Om man kommer över blir man nöjd och glad och om man inte kommer över ribban blir man besviken och kanske arg. Man kanske vägrar hoppa igen, det tjänar ju inget till? Jo det gör det! Man måste ju hoppa igen, för nästa gång kommer man kanske över. Man blir inte bättre för att man lägger ner det. Om jag inte har lyckats med en bra bild på länge sänks mitt humör direkt, men man kan ju inte alltid flyga över ribban som bara sätts högre och högre upp? Misstag kan också göra en bra.
Nu kom jag på att jag inte har borstat tänderna än, haha så nu ska jag göra det, puss på er ♥

Frihet

Hej.
Jag funderar lite... Vad är frihet egentligen? Är det att få stanna ute så länge man vill för sina föräldrar? Är det att vara lycklig, utan bekymmer och problem? Är det att dö? Är det att leva? Är det att vara frisk?
När jag hör ordet frihet tänker jag på att man känner sig tillfreds med världen. Är det så? Jag är förvirrad, det finns så otroligt många svar på den frågan "vad är frihet?".
Man kan aldrig bli fri från sorg, hur man än gör så kommer man någon gång att sörja, mer eller mindre, sorglöshet är kanske frihet för många. Det finns platser där man känner sig fri också, där man är helt avslappnad och just det FRI. Många människor får nog aldrig smaka på friheten, hur den än  hade känts för den personen. Det är säkert många som är instängda och alltid bundna till något som de inte kan lämna. Något som de alltid måste bära med sig och på grund av det får de aldrig känna frihet. Jag har känt mig fri. Jag känner mig fri när jag inte tänker så mycket på hur allt förändras. Världen förändras, vänner förändras, kärlek förändras, livet förändras, mänskligheten förändras, ALLT! Jag blir så bekymrad när jag tänker så, när jag inte gör det och när alla andra bekymmer suddas ut känner jag mig fri. När jag simmar djupt i havet med sommren runt omkring mig och med himlen som tak så känner jag mig fri. Vissa stunder i livet är det guldkant på. Olika för alla.

Det finns många olika sortes frihet.
Jag har funderat mycket på att om man är fri när man dör. Jag hoppas det, jag vill att alla som är döda ska vara fria från sina bekymmer. Jag kommer inte få svar hur många gånger jag än tittar upp mot himlen och frågar:
"Är du fri nu? Är du lycklig däruppe?"
Vissa längtar efter döden, kanske för att de tror att deras lidanden tar slut då, andra som längtar efter döden vill bara inte leva hur bra deras liv än är. En del personer har accepterat att alla dör och det kommer jag också göra. Andra undviker att tänka på det, andra är livrädda för döden och tvingar sig själva att ta vara på den tid som är kvar. Många fruktar döden. Jag är en sådan person som har accepterat att döden är en del av livet. Jag vill inte begå självmord för jag trivs med mitt liv. Alla gör inte det, men jag tycker att man ska ta en titt på sitt liv innan man grottar ner sig i sina bekymmer, man kanske ine har det så hemskt som man ibland tror? Jag kan inte tala för alla, men vissa personer ser inte vitsen med att kämpa för att få det bättre. Frihet måste inte bli död. Man kan oftast ta sig ur sina lidelser, eller leva vidare med dom och bara acceptera att livet går vidare och om man måste bära på problem kan man lika gärna acceptera dom. Man får såklart avgöra själv.
Om man är sjuk, då menar jag allvarligt sjuk, blir det väl en frihet att bli frisk?
Jag kan bara prata för mig själv, alla tycker och upplever frihet olika.


RSS 2.0